En person som fascinerar mig mycket är Johan Staël von Holstein. Ja det är sant, jag tycker han är bra och att han har många vettiga åsikter. Förutom att vara en ganska skicklig entreprenör så gillar jag honom nog mest för att han vågar gå emot massan och stå för sina åsikter.
I TV-programmet Debatt häromdagen handlade var ämnet landshövdingen på Gotland och politiker och politiskt tillsatta personer ger företagsledare en gräddfil i samhället. Staël von Holstein kom in lite senare i debatten på telefon från ett bröllop i Alperna.
Jag störde mig mycket på att programledaren kommenterade Johans vistelse i Alperna något i stil med, ”Ja, det är väl en gräddfil att du är i Alperna på bröllop”. Vadå gräddfil? Man får väl anta att han använt sina egna pengar till resan. Bara för att vissa har råd att resa till Alperna, innebär det att de har en gräddfil då? Redan från start matar programledaren publiken med en bild av överklassens exklusiva champagne-festande.
I den kaotiska debatten med Johan Staël von Holstein var den övriga publiken på honom som gamar. De få som höll med honom tyckte nog att det var bäst att hålla käften för att inte själva drabbas av den arga mobben. De som gick till aggressiv attack mot Johan gjorde det säkerligen för att själva framstå som bättre människor inför den missnöjda, avundsjuka massan av TV-tittare. För det finns ett väldigt stort mått av avundsjuka i Sverige, där alla som har det bättre än genomsnittet förväntas bidra med mer. Det anses rättvist att de som har det bra även ska betala mycket mer för samma samhällstjänster. Frågan är egentligen hur rättvist det är.
Lämna ett svar