Jag tillhör den grupp som stör mig på felstavningar, speciellt när dessa sker i någon form av publicerad text, t.ex. på en hemsida. Om Börje stavar ordet makrill fel på sin inköpslista skiter jag fullständigt i, men om någon gjort sig besväret att publicera något så borde de först kolla över sina språkkunskaper.
Det är klart att små stavfel alltid kan dyka upp här och var. Men när stor begynnelsebokstav och särskrivningar ständigt upprepas börjar man undra om personen inte borde läsa upp sina gymnasiebetyg innan han ger sig in i det offentliga rummet.
Ofta hörs det på ordet om det ska vara ihopskrivet, ta ordet flaggstång som exempel. När du säger det så gör du inte en kort paus mitt i ordet, så att det blir ”flagg—stång”. Det är också viktigt att koppla bort engelskans inverkan eftersom man där nästan alltid särskriver ord som på svenska skulle varit ihopskrivna. Särskrivningar kan också göra att meningen får en helt annan betydelse än vad som var tänkt. ”En sjuk sköterska tog hand om min sjuka bror”
En förenklad regel för när du ska använda stor begynnelsebokstav är att endast använda det när du skriver namn (på personer, företag och länder). Använd inte stor begynnelsebokstav på vanliga ord som t.ex. hemsida, forum och blogg. Se skillanden i dessa två meningar:
”I Ryssland är det ofta kallt” och ”Min bror talar flytande ryska”
Det är självklart ännu viktigare att tänka på att ha ett korrekt språk om du utvecklar och driver en företagssajt. Företaget kan uppfattas som mindre seriöst om webbplatsen innehåller många stavfel.
Lämna ett svar